Varför, varför, varför, måste vi dras med snöslask?

Ska det vara så att man flera månader om året måste förstöra skorna, bli blöt om fötterna och halka och slå sig bara för att vi bor i ett kallt land? Jag vet nog varför vi är deprimerade om vintern, det har inget med mörkret att göra. Vi är deprimerade för att så fort vi går utanför dörren så ägnas all uppmärksamhet och koncentration åt att ta sig så oskadd som möjligt över en slaskig hinderbana. Vi ser alltså varken varandra eller omgivningen överhuvudtaget. Då blir man ju lätt less, särskilt om man har en fetisch för landskapsarkitektur eller människor. Eländiga dagar kan trotoaren vara oanvändbar och man får välja att gå i gatan, eller pulsa i snöiga gräsmattor. Då är tillvaron en kamp och själv är bäste dräng. Där möts man ju inte heller så ledigt och gärna. Nä, bort det!

Hursomhelst. Min allvarliga fråga är denna. Varför klafsar vi egentligen runt i snöslask? Vi lever väl för i helvete inte på medeltiden? Att klafsa är inte 2000-tal - not in my book, it ain't. Kan man inte projektera bort snöslasket? Kan man inte förvalta bort snöslasket? Isåfall varför görs det inte!?  Det finns ju flera tänkbara åtgärder, uppvärmd markbeläggning, intensiv snöröjning, kreativ dagvattenhantering....

Nu kanske man kan tycka att ett par rejäla vinterkängor gör saken, men det löser egentligen bara problemet med vätan. Förutom besvären slasket skapar för framkomlighet är det också ett rumsligt aber. Snöklädda vidder kan kännas lite sköna och eleganta, men jag vill inte bo i slaskiga landskap. Visst kan man tycka att det finns en poetisk charm i Crocus och Galanthus som tränger upp mellan små snödrivor, men det är ju först efter tjällossningen, efter att slaskproblematiken är över för säsongen. Då har man bara det där jävla gruset kvar som irritationsmoment. Om gruset återkommer jag en annan dag.

 

Erik Snabelstensson

25 januari 2011 18:02

I Åbo har vi värmt upp delar av gågatorna i centrum, som alltså på sin höjd är något fuktiga om vintrarna. Finland verkar även i annat vara det sista landet där man sysslar med skandinavisk projektering för en rationell och besvärsfri livsstil.

Jag anser detta vara kvalificerat energislöseri, men så är jag ju inte arkitekt heller.

 

paper writing service

13 december 2011 15:48

Every time when you plan something really special it's raining or drizzling!

http://essaywritingservices.org/index.php

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En av mina käpphästar är den idé som kallas Hume's lag, döpt efter dess upphovsman, David Hume (1711-1776), skotsk filosofi, historiker och nationalekonom.   Hume's lag innebär populärt att ett imperativ (bör-sats) inte kan följa enbart på et...

Det är orättvist och enfaldigt att tilldela en art ogrässtatus. En maskros anses vara ogräs för reaktionära villaägare, men uppskattas av en bilist där den pryder extensiva gräsmattor i trafikmiljö.   En art kan inte vara ogräs och inte ogräs samtidi...

Nu är det dags att vi lär oss ett nytt ord, eller snarare slutar slarva! Jag talar om ordet fastighet och de kniviga konsekvenser en meningsförväxling kan få. Med dagens språkbruk hamnar utemiljön i skymundan, detta är min tes.   Alltför ofta hör man...

foto: Dynamedia   En man som heter Thorbjörn Holmlund vill bygga en 45 meter hög älg i limträ på berget Vithatten mellan Skellefteå och Arjeplog. Hur kan man annat än älska ett så vansinnigt projekt?   Holmlund är turistentreprenör och driver Svansel...